I mitt stilla sinne ser jag modulsynten som en ljudskapare av hög klass, ljud som spelas in direkt eller som samplas. Dessa ljud kanske inte alltid hör till de tonsattas skara, de roligaste spelar man helt enkelt inte kromatiskt på utan de är balla ljud som bara funkar som ... ljud. En elektrisk händelse som kanske aldrig hänt förr och som kanske aldrig någonsin kommer att hända igen. Den store Robert Moog sa en gång att när syntarna utrustades med pianoklaviatur började såväl tillverkare som användare att allvarligt begränsas i maskinernas möjligheter. Titta på nästan vilken Buchlasynt som helst. Maken till otroliga spelpaneler som absolut inte liknar klaviaturer får man leta efter. Spelar man bara bas eller solo på en Doepfer, eller någon annan modulsynt för den delen, är man inte ens och snuddar vid maskinens kapacitet.

Byggsats från Gud?

Doepfers A-100 serien startar med en grundlåda som du kan fylla med moduler efter egna behov. I denna rackmonterbara låda får du plats med två rader moduler, varje rad rymmer 84 enheter (= 168 enheter per låda) och modulerna i sig är mellan 4 och 20 enheter breda. De flesta moduler bygger 8 enheter. I lådan sitter även strömförsörjningen vilket också kan sätta upp begränsningar. Varje nätdel levererar 650 mA och rent teoretiskt kan man få slut på kräm innan man får slut på plats, vilket enkelt löses genom att montera ytterligare nätdelar.

När detta skrivs består A-100 serien av 43 olika moduler. Modulerna följer ett av de mer utbredda systemen för spänningsstyrningen, nämligen 1 volt per oktav med en positiv trigger. Detta är samma som Roland, Oberheim och ARP använde i sina gamla godingar, och undantaget en annan typ av trigger, det som Moog använde. Detta är inte helt ointressant eftersom Doepfer i och med detta kan användas för att komplettera äldre system. I Doepfersystemet färdas tre olika typer av signaler. Audiosignalerna från oscillatorer, bruskällor och liknande har ett omfång mellan -5 och +5 volt. Styrspänningarna från envelopegeneratorer, LFOer och annat som styr tonhöjder, filterfrekvenser etc, ligger oftast mellan -2,5 och +2,5 volt, men undantag finns. En trigg- eller gatesignal stiger från 0 volt till +5.

Spänningarna ligger som ni ser i närheten av varandra vilket kan innebära att trevliga saker kan hända om man av misstag ansluter en audioutgång till en kontrollspänningsingång.

"Make your mistakes work for you, and wait for timetravel to happen", som en programmerare så smidigt uttryckte det på frågan om varför just hans program inte hade obegränsad ångrafunktion.

Konstruktion

Modulerna håller mycket hög klass, såväl konstruktions- som funktionsmässigt. Det märks att man har tittat på äldre system, tagit intryck och förädlat redan från början vettiga konstruktionsdetalier.

Sammankopplingen sker med 3,5 mm minitelekontakter, och Doepfers egna sladdar finns i två längder, 0,3 och 0,5 meter. Den händige löder snabbt ihop ett bra lager kablar och ser säkert även till att ha kontakter i flera färger än den industrigrå som erbjuds. Då hittar man lättare i den underbara kabelsallad som uppstår. Passa då även på att göra ett par med stortele i ena änden, för man vill absolut låta den övriga studion känna hur det känns att leka med en Doepfer.

Den uppsättning moduler jag fick testa var ett standardrack, modell A-100BS. I denna låda, fylld av glädje, ingår 23 stycken moduler av varierande funktion och styrka. Urvalet av moduler kan kanske diskuteras men det är ett mycket kraftfullt startpaket man får, till ett specialpris. Givetvis kan hugade spekulanter helt själv bygga samman en egen favveuppsättning, fast då kostar det förstås å la carte och man får räkna med en viss leveranstid.

Uppbyggnad

Jag hittade två identiska oscillatorer med rejält klös i vågformerna, som är fyra till antalet, och alla kan användas samtidigt om man vill. Oscillatorerna kan också synkas till varandra. En annan trevlig källa till oväsen var brusgeneratorn med flera färger brus. I avdelningen "ljudförvrängande verktyg" hittar vi en dubbel ringmodulator, en frekvensdelare, en vågformsdistorsionsprocessor och två olika typer av filter. Det ena filtret är av standard, lågpassmodell, det andra är ett multimodefilter med fyra olika samtidiga filtercyper. Bägge filtren kan resoneras upp till självsvängning.

Det finns två olika typer av spänningsstyrda förstärkare, VCAer, i A-10OBS och två mixrar med fyra ingångar. Dessa VCAer och mixrar kan hantera såväl audiosignaler som spänningar - spännande, va?

Den nedre raden består av fler modulatorer, och det är nu det roliga börjar. Vi värmer upp med en dubbel sample & hold modul för att raskt gå vidare till LFOmodulerna. Dessa är två till antalet, med fem olika, samtidiga vågformer och deras svepfrekvenser sträcker sig från mycket långsam till hörbara frekvenser, ca 5 kHz. Mums! Vill man ha spån-

ningsstyrd frekvens finns även detta i sortimentet, dock inte som standardenhet i Al OOBS. Efter LFOerna hittar du två olika enheter som används för att derivera triggerpulser och dividera ner dessa, från till exempel en LFO.

Nästa enhet i racket är en av de viktigare, ja, till och med så viktig att jag anser att det borde finnas betydligt fler av den, nämligen multipanelen. Denna lilla blygsamma enhet med åtta anslutningar kan ta en signal, spänning eller puls, och vidarebefordra tre eller sju kopior av originalet. Eftersom man mycket ofta använder en och samma signal, till exempel triggern från klaviaturen till flera saker samtidigt för att trigga i gång flera envelopegeneratorer, så behöver man kunna använda en källa på flera olika ställen. Enter the Multipanel. En enda sådan räcker inte, lita på mig. Om man ändå har lödkolven framme kan man i och för sig alltid göra Y-kablar, men multipanelen gör jobbet smartare och effektivare.

Nästa modul är en dubbel så kallad "slew limiter" ...hur översätter man det? Nåväl, denna kan användas som en enkel attack-release generator eller för att bygga ett portamento (dagens uppgift: räkna ut hur man gör ett sådant av lösa enheter ... ) .

Sedan följer en spänningsstyrd omkopplare och en triggerfördröjning, och sist i racket hittar du två envelopegeneratorer av mycket hög klass. De är av ADSR typ, och omfånget är mycket brett, från flera minuters rea-ktionstid till millisekunder. Omfånget har tre omkopplingsbara lägen och du kan samtidigt ta ut två normala och en inventerad spänning.

Ljud

När man startar för första gången med rent bord tar det ungefär en 10- I 5 minuter innan man lyckats få ljud ur maskineriet. Eftersom alla moduler är oberoende av varandra krävs att man börjar från scratch, vilket kan vara en smula förvirrande om man är nybörjare. Skall det spelas från klaviatur eller annat måste kontrollspänningar till oscillatorer och triggerpulser till enveloperna. Sedan skall oscillatorernas vågformer mixas någonstans, passera ett eller flera filter och spänningsstyrda förstärkare för att till sist hamna i ljudanläggningen. Vill man modulera - och det vill man - jättemycket! skall enveloper och LFOer sedan patchas till filter, oscillatorer, förstärkare... ja, ni fattar.

En enkel uppkoppling får flickvänner och annat löst folk att skaka uppgivet på huvet och säga idiotiska saker som "Va stökigt det ser ut. Den vill jag INTE ha i vardagsrummet".

Att försöka beskriva hur det låter känns väldigt svårt. Allt hänger liksom på funktionaliteten. jag gjorde ljud med A- I OOBS som liknade inget annat - någonsin, och samtidigt kunde jag snabbt (hrrrm... nåja, rätt så snabbt då) krana till en mördarbas eller knivsliparsolo närhelst jag ville.

Grundljudet i oscillatorerna är mycket bra, filtren låter suveränt och man kan överstyra saker (filter och förstärkare) för att smyga in litet mysig distorsion om så önskas.

Jag ser inte ett dylikt system som bara en synt, utan mer som ett mycket avancerad och flexibel byggsten i en studio. Man kan nämligen använda så oerhört mycket i ett modulsystem för att processa och modulera externa ljudkällor. Och när man väl upptäcker alla dessa möjligheter är det bara att sluta streta emot och gå och beställa sitt eget system.

Övrigt godis

I A-100 serien finns det som tidigare nämnts betydligt fler enheter än de som testats i A100BS, exempelvis två olika typer av oscillatorer, fem andra ljudskapande enheter, fem stycken olika filter och ett gäng olika modulatorer. Man kan hitta en spänningsstyrd phaser (Tomita), en avancerad spänningsstyrd ADSR envelope, en fast filterbank och sist men inte minst en modulär spänningsstyrd Vocoder! Denna juvel består av inte mindre än fem olika moduler, varav två behövs i flertal för att den skall vara helt komplett. En dylik bjässe skulle bygga 88 enheter bara den, men jisses vilket kraftpaket det skulle bli. Vocodern kommer att finnas tillgänglig någon gång under detta år. Jag skulle inte säga nej till en test...

Man kan även få tillgång till flera olika moduler för kommunikation med ett A-100, till exempel flera olika MIDI-CV interface och en extern ingångsmodul med envelopeföljare för att skapa en envelope av en akustisk signal.

Ett av de fristående MIDlinterfacen kan leverera hela 12 olika kontrollspänningar, men kanske inte för att användas polyfoniskt, du får istället spänningar från olika MIDI funktioner, typ anslag, modulationshjul, aftertouch med mera. Dessutom hittade jag ett smart tillbehör i den digra önskelistan som ger möjlighet att direkt koppla en systemkontrollspänning och en system-gate direkt till flera moduler, exempelvis en klaviatur/MIDI-CV interface till oscillatorerna och enveloperna. På så vis slipper man ansluta de mest grundläggande styrspänningarna som jag beskrivit ovan, fast till priset av en liten begränsning i flexibiliteten.

Utforskningar

När jag får chansen att arbeta med verkligt engagerande produkter drabbas jag ofta av en slags mycket-bra-vill-ha-mer-psykos. Trots att jag bara älskar produkten ifråga triggas en konstruktionskreativ del av min lilla hjärna igång och jag sätter igång och drömmer om förbättringar på en redan utmärkt pryl.

Låt mig ge ett exempel. De flesta modulerna i A-100 serien har flera modulations ingångar så att flera modulatorer kan påverka modulen samtidigt. Jättebra, fast jag skulle vilja att dessa ingångar även hade en "thru" så att man kunde använda samma spänning på flera olika ställen utan att behöva löda specialkablar eller använda multipaneler. Men flera anslutningar tar mer plats, plats som inte riktigt finns. Modulerna är mycket kompakta vilket sätter sina gränser för antalet detaljer. A andra sidan betyder kompaktheten att det får plats med mycket godis i varje låda.

Du som investerar i ett dylikt system bör vara medveten om att demolåtar och pianovågformer saknas å det grövsta - det finns inte ens exempel på patcher eller ljud i handboken. Man är på ett underbart vis utelämnad till elementens raseri och tvingas använda all sin koncentration på det detektivarbete som det kan innebära att återskapa det ljud man hör i huvudet med de tillgängliga modulerna. Kommer man bara över den första inlärningströskeln väntar ett par härliga år av soniska utforskningar.

Sammanfattning

Sortimentet av moduler i A-100 serien är mycket kraftfullt. Det finns både en och annan esoterisk modul som jag verkligen måste anstränga mig för att finna någon uppgift för, samtidigt som det kryllar av nyttiga standardenheter, typ oscillatorer och filter som genast kommer till användning och som man egentligen inte kan få för många av.

Det är ingen idé att jämföra Doepfer med något av de äldre systemen som dels är svinsvåra att hitta, ännu-större-grisdyra att köpa och - inte minst - osäkra investeringar med tanke på tillgänglighet och prisbild på reservdelarna.

Doepfer är tillsammans med det ovanliga amerikanska Serge-systemet och pånyttfödda Moog de enda system jag känner till som tillverkas idag. Det låter helt enkelt skitbra, är ännu roligare att jobba med och även om prislappen rätt snabbt raskar iväg mot både tjugo, trettio eller fyrtiotusen för ett drömsystem så är det ändå i närheten av vad några av oss skulle kunna ta sig råd med, eller hur? Den dyrastedetaljen i ett A-10OBS är faktiskt själva lådan med strömförsörjning och den kostar 3 800 kr. En oscillator kostar I 125 kr, ett filter en tusenlapp och en LFO eller ADSR cirka 700 kr.

Jag menar, vem behöver äta eller gå på bio när man istället kan dista en LFO i ett filter för att sedan frekvensmodulera ett par kaxiga oscillatorer. Köp dig en Doepfer, det är du värd!  mm