Året innan, i September 1967, hade Edgar Froese bildat gruppen Tangerine Dream. Namnet tog man enligt Froese efter en Beatles-låt ("tangerine trees" om han hade frågat mig. red anm). Ni var ett rockband på den tiden?

- Exakt. Vi var ett delvis akustiskt band som experimenterade med bandloopar och sinusgeneratorer; apparater som egentligen var byggda för helt andra ändamål. Vi tog in allt som kunde tillföra musiken något nytt. Detta för art det helt enkelt inte fanns några synthesizers.

1971 spelas det psykedeliska albumet Alpha Centauri in. På detta album använder man sig för första gången av en synt. Vad var det för synt?

- En VCS3, en mycket kompakt synthesizer som inte kunde skapa någonting av sig själv. Man var helt utelämnad och tvingades verkligen till djupdykningar i synthesizerns filosofi för att kunna få någonting ur den. Detta gjorde mig mycket intresserad av synthar.

VCS3 stod för "Voltage Controlled Studio Mark Three" och tillverkades av Electronic Music Studios (EMS) i England. Detta var världens första portabla spädnningsstyrda synth och Iämpade sig bäst för effektljud eftersom oscillatorerna inte höll stämningen. Fria från stäming ?

- Idag är allting så anpassat och underordnat vissa principer men på 70-talet fanns inget sådant. Man jobbade med ett helt öppet system. Med VCS3 kunde man stämma som man ville och Iägga till filter och envelopekurvor på ett nästan obegränsat sätt. Vad du däremot inte kunde göra var att slå på den och spela en poplåt.

Vad anser Froese om dagens syntar?

- Syntarna idag är mer som orglar. Strukturen är tillrättalagd och det är svårt att framkalla några äventyrligheter ur dem. På 70-talet hade man istället så kallade öppna system (modular systems) där man inte kunde utgå från ett preset och sedan förändra det. En klassisk synthesizer, som Robert A Moog definierade det för många år sedan, är en spänning som styr en oscillator eller exempelvis ett filter och som bygger på principen Voltage Control. Detta ser jag som den grundläggande synthesizern där man arbetar med frekvenser. En sampler har inget med synthesizern att göra utan är en maskin för lagring av ljud

Tillverkarna då?

- Vi har några större företag som delar på kakan. Enligt tillgänglig statistik säljs det allt färre syntar numera så hela denna marknad bryts sakta ned. Vad som saknas i dagens syntindustri är filosofin. Det hela är genomkommersialiserat och handlar mest om pengar.

Edgar Froese nämner att han testat Moogs nya modulsystem 9000 (har numera inget med Robert A Moog att göra) men tycker att det gamla Moogsystemet låter mycket bättre. Han uppskattar Dieter Döpfers arbete men tillägger samtidigt att detta är teknik som han redan förfogar över. Framtidens synthesizer föreställer han sig likt Buchlas gamla konstruktion där man modulerar vissa delar av instrumentet med olika delar av handen.

Tangerine Dream är ett av de band som genom sitt atmosfäriska uttryck fått möjligheten att arbeta med film. Soundtracket till Flashpoint (1984) rekommenderas varmt. Vad fokuserar Froese på när han lägger musik till en film? Objekt i bilden, stämningar eller ord i dialogen ?

- Du nämnde alla tre, men vad som också är viktigt är det övergripande temat och om det exempelvis är en "mörk" eller "ljus" sekvens. Sedan är det viktigt att bygga upp ett klimax vid en viss punkt i sekvensen. Detta klimax kanske utgörs av ett speciellt ljud eller vissa toner. Det finns också finns en mer övergripande känslobetonad struktur som löper från början till slut, och då gäller det att bygga bryggor mellan dessa olika klimax.

Är bilder mer beroende av musik, än musik av bilder ?

- Saken är den att det är mer bio-psykologiskt. Seendet och hörseln är inte synkroniserat. Som en receptor reagerar örat någon millisekund före ögat. Känner man till detta kan man utnyttja sig av fenomenet på ett medvetet sätt. Man börjar med ljudet något före, samtidigt som man tar mindre notis till den efterföljande bilden. Det här gör att man får en så kallad fade in. Psykologiskt mycket intressant.

Den polske regissören Krystof Kieslowski nämnde att han brukade åka upp i bergen och där utarbeta hela filmen tillsammans med sin kompositör. Har Tangerine Dream arbetat på något liknande sätt med någon regissör?

- Du känner säkert till "the American way of film-making" och då förstår du att detta inte är möjligt. De är alltid stressade och ringer i sista minuten och då skall du kunna leverera färdigt material på tre veckor. Det finns inte en amerikansk regissör som skulle klättra upp på ett berg tillsammans med dig och där diskutera film och musik.

Påalbumet Tyger(1988) står det att: "jag vill uttrycka min syn på verkligheten i musikaliska termer". På 1800-talet fanns det strömningar som gjorde gällande att verkligheten existerar i ditt medvetande och om du vill förändra verkligheten måste du förändra ditt sätt att tänka. Kan musiken spela en aktiv roll i denna förändring av verkligheten genom att förändra människors idéer och tankar?

- Du skapar din värld genom ditt tänkande, det är helt säkert. Allt finns först i ditt medvetande. När det sedan börjar utgöra din verklighet materialiseras det, så om något influerar ditt medvetande eller dina tankar förändras givetvis ditt medvetande. Genom att förändra ditt medvetande förändrar du verkligheten runt omkring dig. Medvetandet och verkligheten är två saker som är hårt sammankopplade. När många människor säger: "låt oss förändra världen" så är det helt fel. Man måste förändra medvetandet först. Detta är egentligen så uppenbart att alla borde förstå det, men det gör de inte.

1980 var Tangerine Dream den första gruppen från väst som uppträdde i Östberlin. Hur tror du er musik påverkade östtyskarna?

- Vi var mycket väl medvetna om vår roll när vi spelade i öst. Vi såg det lite som "bringing some flowers into the prison". Det var allt vi kunde göra - systemet kunde vi ju inte förändra - men vi ville få dem att fortsätta tänka och drömma om att det en dag skulle ta slut, vilket det lyckligtvis också gjorde. Jag tror inte att man enbart med musik kan förändra systemet. Vad man däremot kan göra är att ge människor förhoppningar.

Den tyske filosofen Ludwig Wittgenstein hade många tankar om språkets natur. Han nämner vid något tillfälle att språket fungerar som en barriär mellan oss själva och verldigheten. Innefattar detta även det musikaliska språket ?

- Nej. Enligt min tolkning är det talade språket det bästa sättet att missförstå varandra. Se bara på ditt eget språk. Språken är alldeles för begränsade för att förklara livets alla mönster. Men musiken känner inga barriärer eller gränser. Det är den mest abstrakta och omaterialiserade formen av konst. Detta gör att den är mycket direkt. Det slår till dig omedelbart och stimulerar dina emotionella mönster.

Edgar Froese kastar genast tillbaka frågan.

- Hur gammal är du? frågar han.
- Tjugofem, svarar jag.
- OK, om du ser tillbaka på dina 25 år, vilken period tycker du då är den mest intressanta?
... hm, förmodligen den då man var ett barn, och det därför att allt då var möjligt och nytt. Man var också fri på ett alldeles speciellt sätt.

- Korrekt. Där har du svaret. När du börjar spela ett instrument som du aldrig rört tidigare. När du för första gången hör ett ljud som ingen aldrig hört tidigare. När du spelar en melodi som låter så annorlunda jämfört med flöjter och gitarrer - då är det som att vara ett litet barn. Det är så fräscht; man verkligen njuter och man överväldigas av något som bara är "nytt". Det var precis detta vi upplevde. Om jag rör en synthesizer idag så blir det i 99 % av fallen tråkigt och detta därför att jag vet allting om dem.

Edgar Froese avslutar: - Om musik kan öppna några dörrar inom dig, inte enbart de djupa och stora, låt dig då dras med. Kasta dig in i musiken, låt det hända, och se vad som händer. Använd musik som medicin - kanske har du då något som du kan ha nytta av. Arbeta med musiken på olika sätt, inte enbart som något man lyssnar på vid frukostbordet.